"det är bara att le"

Är någor jobbigt? "det är bara att le"

onsdag 26 augusti 2015

Första gången med nytt gymprogram

Sådär då har man precis gjort klart ett pass på gymmet.

Först måste man tagga ordentligt innan (bjuder på denna 🙈)

YouTube Video


När man sen då taggat klart så sätter man igång. Mitt program som jag fick ihopsatt av en PT (personlig tränare) är varvat mellan styrka och kondition och de flesta övningarna görs i maskiner då träningen jag kommer göra ihop med några andra kommer ej vara i några maskiner. Det är upplagt i tre "block" och nu gjorde jag alla tre.

Först är det två olika benövningar. Man varvar mellan dessa två övningarna tills man gjort varje maskin 3x10

Sen körde jag 5 min intervall på crosstrainern. 30 sekunder lättare motstånd och sedan 30 sekunder dubbelt så tungt och jobba hårdare.

Efter det var det dags för mina armar. Likadant där med övningarna i två olika maskiner.
Jag satte mig sen på träningscykeln och körde 5 min intervall upplagt på samma sätt som på crosstrainern.

När svetten lackar som mest tar man fram en matta och så kör man plankan på knäna (än så länge) målet är såklart att komma upp på tårna. När man står i planka ska man dra upp ett ben i taget mot armbågarna. När man gjort det 10 gånger lägger man sig på mage. Sätter händerna vid öronen och gör rygglyft. Alltså titta ner i golvet och lyft bröstkorgen från mattan och sen ner igen. Det ska man också göra 10 gånger. Och så varvar man dessa två övningar tills man gjort dem 3x10.

Till sist så ställer man sig på löpbandet. Sätter lutningen på minst 10% och så en fart som man känner att man klarar av utan att hålla i sig. Sen går man 30 sekunder och vilar man 30 sekunder innan man hoppar på och går igen i 30 sekunder. Så gör man tills det gått 5 minuter.

Om man vill så kör man hela programmet en gång till men idag räckte det kände jag.

Jag var taggad iallafall och med bra hård pumpande musik i lurarna blir allt mycket lättare.

Heja mig!
Jag är stark!
Jag kan!



- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 24 augusti 2015

Är verkligen allt som det ser ut

Jag har alltid fått höra så mycket om mig själv som inte stämmer. Om hur jag är och vad jag säger, tycker och tänker.
För att inte bli sårad sätter jag upp en ganska hård yta. Ser till att masken och skölden är uppe för att pilarna inte ska träffa.

Den masken och skölden kan folk tycka olika om men många gånger får jag höra att jag är tuff och divig. Det stämmer inte alls. Jag är en otroligt osäker person som egentligen inte gillar att synas. Jag gillar inte hur jag ser ut och jag gillar inte att höra min egen röst vare sig jag pratar eller sjunger.

Ja jag vet att jag pratar mycket och det är nåt jag ALLTID fått höra men det är nåt som jag avskyr med mig själv.

Japp jag sjunger mycket och hörs och syns jämt. Men om jag syns och hörs jämt kanske en del låter mig vara. Då kanske jag slipper lite gliringar. Om jag verkar självsäker kanske folk inte vågar pika mig.

Varför ska så många ha så mycket fördomar och färdiga bilder?

Det finns en artist som heter Ingemar Olsson och han har skrivit den perfekta låten:


I mina mockasiner
Ingemar Olsson

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga "sån är jag"

När du mötte mej för allra första gången
Hade du en färdig bild av vem jag var
Efter halva första versen utav sången
Kunde du berätta hur refrängen var

Dina vänner hade sagt dej vad dom trodde
Och det svalde du med både hull och hår
Fastän ingen av dom visste var jag bodde
Och mycket mindre hur jag innerst inne mår

Kom och gå en mil i mina mockasiner ...

När du känner mina steg i dina fötter
Alla groparna och hindren i mitt liv
När du anar lite mer av mina rötter
Kan du aldrig mer va' kall och objektiv

Du ska veta, att ifall du bara lyssnar
Är det ekot av din egen röst du hör
Inte förrän allra sista tonen tystnar
Kan du veta vem jag är och hur jag mår

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga "sån är jag"




- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu startar resan

Jag har bestämt för att göra nåt åt mina "lovehandles" som blivit alldeles för stora.

Att göra nåt själv fanns inte på kartan då energin fort tar slut.

Kände att nu var tiden inne. Jag går hemma sjukskriven fortfarande och måste lära mig själv att jag är värd att känna mig vacker, att jag är värd att lägga tid på. Därför startar jag nu med ett program som heter "Weight trainer". Det är tre månader med tuff diet, hård träning och mental träning. Det officiella programmet inleds i september men redan nu börjar det för mig. Ska gå på pulver/soppor/bars ett tag och träna så ofta jag kan så nu tar jag tag i detta.




Så om du vill träffa mig så är jag lätt att bjuda på mat. Vatten, mineralvatten och kaffe utan mjölk är det jag får dricka förutom mina tre måltider med pulver och bars.





Weight trainer- make a change




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Skövde,Sverige

fredag 17 april 2015

En läkare som lyssnar

Hade ett läkarbesök i morse på min vårdcentral. Jag har haft turen att få en läkare som lyssnar. Han tror på mig och jobbar för att jag ska må bättre. Problemet med mig är min teater jag spelat. Det har gjort att jag även lurat honom att tro att jag mår bättre än vad jag gör. 

När jag satt där idag orkade jag inte spela. Såg en person i väntrummet som förknippas med jobbet och vips så var ångesten där. Då kan man inte spela teater. Då är man bara sig själv. Han ökade dosen ångestdämpande medicin, såg till att jag fick kontaktuppgifter om jag skulle bli akut dålig och ökade sjukskrivningen till 100% juni ut till att börja med. 

Det är svårt att vara psykiskt sjuk. Man vet inte hur man mår egentligen. Nu börjar folk säga till mig att det är skönt att jag mår bättre och jag nickar och håller med men det stämmer ju inte. Jag mår ju inte bättre. Jag känner mig ledsen och uppgiven över att inte må bättre. Jag önskar att jag kunde göra alla nöjda runt mig genom att må bra men tyvärr alla ni, det kan jag inte just nu. Huvudet är inte över vattenytan längre. Ångesten har mig stenhårt i sitt grepp nu. Det är nu jag behöver er som mest. Dra mig med på grejer. Tvinga med mig. Låt mig inte sitta här hemma och tycka synd om mig själv. 


söndag 12 april 2015

Vår!!!

Åh vad skönt det är när man känner att våren är här. Höra fåglarna, se när de samlar ihop kvistar till sin bon. Att kunna sitta i solen och bara andas. 

Sånt uppskattade jag inte förr. Jobbade med huvudet nere i papprena och tog mig aldrig tid att se vad som hände runt mig. Men nu när jag går hemma ser jag naturen helt annorlunda. Att bara gå ut en dag och sätta mig var nåt jag aldrig gjorde förut. Men nu gör jag det. Härligt att värmen är tillbaka!!!


torsdag 9 april 2015

Russin?

Undra hur mycket man kan bada egentligen? Jag älskar att bada! Att njuta av ett varmt bad på kvällen är medicinen mot allt för mig.

Stressad?
Lugna dig i ett varmt bad. 

Frusen?
Värm dig i ett varmt bad. 

Uppvarvad?
Slappna av i ett varmt bad. 

Behov av egentid?
Lås in dig och lägg dig i ett varmt bad. 

Ont i musklerna?
Låt dem slappna av i ett varmt bad. 

Förkyld?
Kurera dig i ett varmt bad. 

Ont i magen?
Låt den lugna sig i ett varmt bad. 

Du ser det funkar till allt. Det var VÄLDIG tur att jag fick in ett badkar igen efter renoveringen. Vad hade jag gjort annars?



Med hälsning från mig (i badet såklart 😏)

onsdag 8 april 2015

Mitt liv.

Jag håller på att förändra mitt liv. Mycket händer runt mig och det tar tid att försöka hitta mig själv igen men jag är på god väg. Det jag tagit tag i nu är min kropp. Har börjat en kost med mycket proteiner och lite kolhydrater och fett. Jag äter 6 mål mat om dagen och ibland är det bara nåt litet som en smoothie eller en proteinbar. 


Jag går ut varje dag innan jag äter frukost och försöker träna minst 3 styrkepass i veckan. Jag är inte ute i första hand att gå mer i vikt utan mer att hitta en livsstil som jag kan leva med för evigt sen. 

Det är inte alltid så lätt men jag ska klara det. Jag vill bli gamla Alexandra igen. Jag vill sluta spela teater för alla och för mig själv. Jag mår inte bra och jag måste lära mig att acceptera det. Jag skulle inte önska min värsta fiende att må som jag gör men min högsta önskan är att folk runt mig ska förstå att jag kämpar varje dag för att ta mig igenom dagen. Det är en ständig kamp just nu men jag har inte tänkt förlora den.