Jobb, jobb och åter jobb

Ännu en jobbdag har gått till ända. Engla och Liam krånglade hela natten så där förlorade jag några timmars sömn vilket märktes ganska snabbt. Höll ju knappt på att komma upp i morse. Engla fick vara hemma och Liam hade lite sovmorgon. Vi delade på dagen så Johannes tog kvällspasset på jobbet vilket betyder att han är och jobbar nu. Men som jag brukar säga: "vi tär ju inte på varandra precis eftersom vi knappt träffas" 
Imorgon är första dagen som mamma och pappa är tillbaka efter en veckas semester i Italien så nu är vi full styrka på kontoret igen. Vi har det ganska lugnt på jobbet vilket gör att vi har hunnit massa andra saker istället. Igår och idag fick lagret sig en omgång, vi har sorterat och slängt och omorganiserat så nu är det ordning igen. Skööönt. Till helgen är det dags för ungdomarnas upptakt, ska bli kul och intressant att se vad som händer men det kommer bli super!!!!
Nej nu blir det ett varmt bad tror jag så:
Köss och gonatt då!!!!!!

Hej och hå, jobba på!!!

Oj oj oj!!! Idag har det varit hur mycket som helst på jobbet. Telefonen har ringt nästan hela tiden så nu är jag så trött så det susar i huvudet på mig. Imorgon börjar äntligen morgonträningen. Det är något jag längtat efter sen mammaledigheten började. Jag älskr tt åka till gymmet på morgonen och köra ett pass för då är jag mycket klarare i huvudet när jag kommer till jobbet. Men den här kvällen blir ju inte sådär super effektiv. Tv soffan hägrar väldigt mycket så det får nog bli där jag spenderar lite tid tills det är dags att byta liggplats. Puss på er!!!

PANIiiIIiIiIIIK!!!

Åhhhh försov mig i morse! Finns ju inget värre!!! Vaknar när klockan ringer 6:00, somnar om och börjar drömma om att jag är på tv-inspelning. Allt var jätteverkligt tills programledaren börjar sjunga en låt som inte alls passade in i sammanhanget. Jag vaknar till, tittar på klockan och inser att den har hunnit bli 6:43!!!! SKIT! Rusar upp, väcker Johannes och skriker att nu får han hjälpa till. Han rusar ner och väcker Hugo som yrvaket drar på sig kläderna och stapplar uppför trappen, jag försöker få liv i Engla som bara säger att hon är jättetrött och vänder sig om. När hon till slut vaknar sitter hon och gråter, hon fattar ju inte alls varför allt ska gå så fort och varför hon inte får titta på tv och äta en banan som hon gjort de andra mornarna den här veckan. Med hjälp av Johannes får hon till slut på sig kläderna och när klockan är 6:59 sitter vi alla tre i bilen. Barnen är påklädda med packade väskor och jag är påklädd, sminkad och min matlåda är med. Nöjd och imponerad kör jag iväg mot skolan, lämnar Hugo på fritids och Engla på dagis innan jag kör mot kontoret.
Nu sitter jag här, har hunnit jobba en timma och ingen skada är skedd. På ett sätt var det tur att det hände idag när Johannes fortfarande är hemma. Nästa vecka jobbar börjar han jobba som vanligt och jag ska ha med mig Liam också. Nej nu håller jag alla tummar för att detta var årets försovning så att det inte blir nån mer gång. Håller tummarna!!!