Jag har ett jättebra liv och ÄNDÅ ska jag hela tiden var som en surpuppa som ska se allt negativt som händer runt mig!!!
Varför kan jag inte vakna en morgon och tänka:
"Okej Alexandra, du är satt på den här jorden för att det behövdes någon som var PRECIS som du.
Du duger som du är och du har rätt att finnas här. Ingen har rätt att diktera hur du ska vara och låt rösterna som trycker ner dig låta så svagt att de inte hörs alls. Sluta tolka allas blickar och beteenden till att de är emot dig och hatar allt du säger, gör och är."
Tänk vad glad jag skulle bli då.
Då skulle livet kännas lättare på nåt sätt och mycket tyng och press skulle försvinna:
Får nog satsa på en sån morgon snart!!!
Puss på er alla vårsolsdyrkare!!!
