En läkare som lyssnar

Hade ett läkarbesök i morse på min vårdcentral. Jag har haft turen att få en läkare som lyssnar. Han tror på mig och jobbar för att jag ska må bättre. Problemet med mig är min teater jag spelat. Det har gjort att jag även lurat honom att tro att jag mår bättre än vad jag gör. 

När jag satt där idag orkade jag inte spela. Såg en person i väntrummet som förknippas med jobbet och vips så var ångesten där. Då kan man inte spela teater. Då är man bara sig själv. Han ökade dosen ångestdämpande medicin, såg till att jag fick kontaktuppgifter om jag skulle bli akut dålig och ökade sjukskrivningen till 100% juni ut till att börja med. 

Det är svårt att vara psykiskt sjuk. Man vet inte hur man mår egentligen. Nu börjar folk säga till mig att det är skönt att jag mår bättre och jag nickar och håller med men det stämmer ju inte. Jag mår ju inte bättre. Jag känner mig ledsen och uppgiven över att inte må bättre. Jag önskar att jag kunde göra alla nöjda runt mig genom att må bra men tyvärr alla ni, det kan jag inte just nu. Huvudet är inte över vattenytan längre. Ångesten har mig stenhårt i sitt grepp nu. Det är nu jag behöver er som mest. Dra mig med på grejer. Tvinga med mig. Låt mig inte sitta här hemma och tycka synd om mig själv. 

Vår!!!

Åh vad skönt det är när man känner att våren är här. Höra fåglarna, se när de samlar ihop kvistar till sin bon. Att kunna sitta i solen och bara andas. 

Sånt uppskattade jag inte förr. Jobbade med huvudet nere i papprena och tog mig aldrig tid att se vad som hände runt mig. Men nu när jag går hemma ser jag naturen helt annorlunda. Att bara gå ut en dag och sätta mig var nåt jag aldrig gjorde förut. Men nu gör jag det. Härligt att värmen är tillbaka!!!

Russin?

Undra hur mycket man kan bada egentligen? Jag älskar att bada! Att njuta av ett varmt bad på kvällen är medicinen mot allt för mig.

Stressad?

Lugna dig i ett varmt bad. 

Frusen?

Värm dig i ett varmt bad. 

Uppvarvad?

Slappna av i ett varmt bad. 

Behov av egentid?

Lås in dig och lägg dig i ett varmt bad. 

Ont i musklerna?

Låt dem slappna av i ett varmt bad. 

Förkyld?

Kurera dig i ett varmt bad. 

Ont i magen?

Låt den lugna sig i ett varmt bad. 

Du ser det funkar till allt. Det var VÄLDIG tur att jag fick in ett badkar igen efter renoveringen. Vad hade jag gjort annars?

Med hälsning från mig (i badet såklart 😏)

Mitt liv.

Jag håller på att förändra mitt liv. Mycket händer runt mig och det tar tid att försöka hitta mig själv igen men jag är på god väg. Det jag tagit tag i nu är min kropp. Har börjat en kost med mycket proteiner och lite kolhydrater och fett. Jag äter 6 mål mat om dagen och ibland är det bara nåt litet som en smoothie eller en proteinbar. 

Jag går ut varje dag innan jag äter frukost och försöker träna minst 3 styrkepass i veckan. Jag är inte ute i första hand att gå mer i vikt utan mer att hitta en livsstil som jag kan leva med för evigt sen. 

Det är inte alltid så lätt men jag ska klara det. Jag vill bli gamla Alexandra igen. Jag vill sluta spela teater för alla och för mig själv. Jag mår inte bra och jag måste lära mig att acceptera det. Jag skulle inte önska min värsta fiende att må som jag gör men min högsta önskan är att folk runt mig ska förstå att jag kämpar varje dag för att ta mig igenom dagen. Det är en ständig kamp just nu men jag har inte tänkt förlora den. 

Sanna vänner

"Sanna vänner har man kvar när de andra har gått. Sanna vänner kan du alltid lita på. När du kom behövde jag en vän. Sanna vänner kommer alltid igen"

Ja så sjunger faktiskt Carola. Den låten lyssnade jag för en hel del år sedan men det sista har jag börjat nynna den. Jag har nog aldrig tänkt på hur viktigt det är med riktiga vänner. Såna vänner som man är sig själv med, vänner som man inte kan låtsas inför. 

När jag blev sjuk och påbörjade resan mot att hitta mig själv började jag rensa i min vänkrets. De vänner jag har närmast mig nu är de som jag valt att ha i mitt liv. En del har jag känt länge och en del lite kortare men de är otroligt viktiga för mig. 

Nu när man blir äldre och har familj så hinner och kan man inte umgås med dem så som man vill men de finns ändå där. Ibland blir det gnissel i en vänskapsrelation men är det riktig vänskap så ska man väl kunna fixa det också. 

Mina vänner är otroligt viktiga för mig och jag vill vara en sann vän för dem. 

Den där berömda väggen

Jag trodde jag hade koll på läget.

Jag trodde jag visste precis vad jag gjorde.

Jag trodde jag hade framgångsreceptet.

Jag trodde jag hade det perfekta livet för mig.

Jag trodde jag var stark.

Jag trodde jag hade framtiden utstakad.

Vad fel jag hade.

Här nedanför skriver jag om det som gjorde att mitt liv vände

Allt som jag trodde sprack och väggen var mycket närmare än vad jag trodde.

En händelse gjorde att jag kom ner på jorden med en rejäl smäll.

Ena stunden lever jag livet för att i nästa stund sitta hos en läkare och bara gråta över allt som hänt. Hade turen att få en förstående läkare, en läkare som valde att lyssna. Han började med att sjukskriva mig och min reaktion på det var: "va? Så du TROR på vad jag säger menar du? Alltså man är sjuk när man mår så här menar du?" Första sjukskrivningsdagen var den 27 augusti och nu 7 månader efteråt så är jag fortfarande sjukskriven på 75%.

Det är otäckt vad kroppen kan ställa till med, vad hjärnan kan börja spöka med en människa.

Det började så oskyldigt, hade lite svårt att somna och låg ofta med olustkänslor i min säng medan resten av familjen sov som bäst.

Efter några månader sådär började jag vandra runt i huset på nätterna, var tvungen att kolla så att det inte var nån som smög runt huset eller som försökte bryta sig in.

Sen blev det värre och när jag satt hos läkaren hade jag inte sovit mer än 3-4 timmar per natt sedan december 2013. Jag hade även börjat undvika ställen med mycket folk och om jag ändå tvingade dit mig så var jag tvungen att ha koll. Jag var som en uggla, huvudet snurrade nästan runt. Sen gick det vidare till att jag även ogillade att prata i telefon och så är det fortfarande. Jag får panik om telefonen ringer eller om det kommer ett mail. 

I huvudet satte det igång massa negativa tankar, det värsta med det var att det inte bara var tankar som jag tänkt om mig själv utan det var mer sånt som jag hört från andra. Det gick som ett mantra i huvudet och det slutade inte.

Jag höll på att bli knäpp men läkaren hjälpte mig. Fick två olika ångestdämpande mediciner, en för natten och en för dagen och sedan använde jag de 10 psykologsamtal jag hade på min sjukförsäkring via jobbet.

Alltså nu är jag på rätt väg men nja, jag är nog inte så frisk som många tror. Jag skulle ju gärna kunna säga att jag var bättre men för det mesta är det nog bara teater för att jag inte vill vara någon till last.

Ja detta blev ett långt inlägg men jag kände att jag ville skriva av mig,

Till slut vill jag säga att min familj är det bästa pillret av alla. Att få umgås med dem är skönt, 

Tjock? Jag? Nähä?!?!

Ibland undrar jag om folk tror att man inte fattar att man är överviktig.

Men vet ni vad mina kära vänner som så gärna vill göra små pikar om det, JAG VET!!!!

Jag ser min övervikt varje gång jag går förbi en spegel eller ett skyltfönster på stan eller nåt annat som reflekterar min bild, Och jag gillar det inte, inte nåt alls. Men det finns en anledning till att jag ser ut så här. 

Ja självklart så är ju en av anledningar såklart att jag älskar att äta

Men sen är det faktiskt en anledning till, en som jag inte tänkt på innan psykologen påpekade det. Jag har inget självförtroende och absolut ingen självrespekt. Jag respekterar inte mig själv så pass att jag tycker att jag är värd att känna mig vacker. Låter helknäppt men så är det.

Jag håller på med en förändring, Inifrån och ut ska jag bli bättre. Det är en långsam process och mycket hinder finns det på vägen men från och med nu så gäller en ny plan för mig själv. 

Jag vill att mina tre barn ska växa upp med bra självförtroende, självkänsla och självrespekt och ni vet ju vad man säger: "barn gör inte som man säger utan som man gör" så nu gäller det att bli det föredöme för mina tre barn som jag var tänkt att vara.

Så nu gäller det att ge järnet!!!