En läkare som lyssnar

Hade ett läkarbesök i morse på min vårdcentral. Jag har haft turen att få en läkare som lyssnar. Han tror på mig och jobbar för att jag ska må bättre. Problemet med mig är min teater jag spelat. Det har gjort att jag även lurat honom att tro att jag mår bättre än vad jag gör. 

När jag satt där idag orkade jag inte spela. Såg en person i väntrummet som förknippas med jobbet och vips så var ångesten där. Då kan man inte spela teater. Då är man bara sig själv. Han ökade dosen ångestdämpande medicin, såg till att jag fick kontaktuppgifter om jag skulle bli akut dålig och ökade sjukskrivningen till 100% juni ut till att börja med. 

Det är svårt att vara psykiskt sjuk. Man vet inte hur man mår egentligen. Nu börjar folk säga till mig att det är skönt att jag mår bättre och jag nickar och håller med men det stämmer ju inte. Jag mår ju inte bättre. Jag känner mig ledsen och uppgiven över att inte må bättre. Jag önskar att jag kunde göra alla nöjda runt mig genom att må bra men tyvärr alla ni, det kan jag inte just nu. Huvudet är inte över vattenytan längre. Ångesten har mig stenhårt i sitt grepp nu. Det är nu jag behöver er som mest. Dra mig med på grejer. Tvinga med mig. Låt mig inte sitta här hemma och tycka synd om mig själv.