"det är bara att le"

Är någor jobbigt? "det är bara att le"

torsdag 9 februari 2012

Han kommer hem!!!!!

ÄNTLIGEN!!! Ikväll är Johannes på väg hem igen! Kan inte vänta, saknat honom så fruktansvärt mycket men jag får väl skylla mig själv lite eftersom det var jag som gav honom resan i julklapp.

Men oj vad nyttigt det är att vara ifrån varandra! Man märker hur mycket man är i behov av den andra. Man brukar hjälpas åt med allt som skall göras i hemmet och bara det här att kunna sitta ner och prata på kvällen när barnen har lagt sig.

Han har haft det bra, det vet jag och han behövde detta så det känns så oerhört bra att min julklapp lyckades!!!

Jag började gilla Johannes när jag var 12 och han 17. Jag sa alltid att den killen som jag valde skulle vara som Johannes och då var ju det absolut bästa att jag fick honom.
Den 11 april är det 13 år sedan vi blev ihop, den 7 april är det 12 år sedan vi förlovade oss och den 4 augusti är det 11 år sedan vi gifte oss och jag kan med säkerhet säga att jag är kärare i honom nu än vad jag var då.

Till dig Johannes: from this moment on......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar